SUBSCRIBE TO THIS FEED

Mechatronic – Dreams | Review by ElektroSkull mag.

Bygger en vacker helhet

De har tagit god tid på sig, minst sagt. Men efter mycket om och men (och ett skivkontrakt via det hårdsatsande italienska skivbolaget EKProducts nya dotterlabel Space Race Records), så återvänder nu Uppsaladuon Mechatronic, som består av Wilhelm Äretun och Emma Hortlund, med bandets andra album “Dreams”.

Detta nästan tio år efter att man under 2003 gjorde sin albumdebut med “Promises From the Past”. Faktum är att det första smakprovet från det nya albumet – det digitala singelsläppet “Mind Control” landade redan 2005.

Över nio nya spår och två bonusremixer (signerade svenska Project-X och skivbolagskollegan Spektralized) så presenterar Mechatronic sin relativt mörka och tilltufsade, men samtidigt väldigt atmosfäriska och melodiösa synthpop.

Ljudbilden för mestadels tankarna till det sena åttiotalet (och tidiga nittiotalet), med de slagkraftiga rytmerna, retrodoftande analoga syntharna och några flirtar med såväl EBM och darkwave som modernare elektroniska pop. Faktum är att denna ger ett väldigt angenäma avbrott från dagens moderna dansgolvsanpassade electro- och futurepop. Här har Mechatronic verkligen träffat mitt i prick och man skall verkligen ha kred för att man vill (och vågar) göra just det här anno 2013. (fortsättning nedan)

Melodierna i allmänhet (och refrängerna i synnerhet!) har en god förmåga att växa och trots den stundtals ganska lugna lunken i mellantempo så innehåller “Dreams” flera starka kort och det står klart att Mechatronic inte har valt den enklaste av vägar på det här albumet och det glädjer mig att man uppenbarligen inte heller ha haft den målsättningen.

“Dreams” radar inte upp hits, den är heller inte utpräglat dansant, även om flera av spåren fungerar alldeles utmärkt på ett dansgolv. Istället liksom svävar fram likt ett långt väl sammansatt epos. Den kräver måhända lite av sin lyssnare, men är samtidigt inte speciellt svår för något fan av elektronisk pop att ta till sig, bara man vågar ge den lite tid.

Produktionen är väldigt bra. Wilhelms sång (som ofta backas upp av en körande Emma) är absolut godkänd och växlar mellan att vara sammetslen och (hyfsat) tonsäker, till att vara energisk och skitig där låtmaterialet i sin tur kräver just detta.

“Dreams” innehåller inga solklara fall av bottennapp, även om vissa låtar givetvis träffar rätt lite snabbare än andra. “Melancholy Heartbeat”, “Lifelike Dreams”, den melankoliska “Rage Quit” med den underbara retrodoftande ledande synthslingan har tillsammans med “Wonderland” snabbt blivit några av mina personliga favoriter.

Dreams” liksom svävar fram, bygger en vacker helhet och… växer. Någonting säger mig att jag kommer plocka fram det här albumet flera gånger den närmaste tiden än jag faktiskt inser just nu. Tack Wilhelm och Emma för ett väl sammansatt synthpopalbum, hoppas nu att det inte dröjer tio år till nästa..

Link